annelimpersson.se

Klev ut igenom dörren, 8 imorse, lera fastnade under skorna och la sig som ett täcke kring
mina sulor. Vägen var våt efter nattens regn och hungern jagade mig som en varg. Jag hade
helt missat att slänga i mig en macka innan jag gick till bussen.

Bussen var kvav och varm, ett litet barn trängde till sig sätet brevid mig och ett dussin andra
satte sig bakom mig. Jag fick bilden av att deras kletiga händer skulle rycka tag i mitt hår,
som alltid hamnar bakom nackstödet av någon anledning.

Skolan var tysst precis som att alla sov, då jag förstod att alla redan var på lektion. Knackade
försiktigt på dörren och fick en chock då ett läxförhör låg på allas bänkar. Jag borde vara van
vid det här laget då vi nästan har förhör varje dag. Men ingen vana har satt sina spår än.

Några timmar senare var vi på väg därifrån. Skulle följa mina vänner till banken som moraliskt
stöd och kanske behöva hjälpa till. Men hon i banken missförstod mig.
Vi firade med glass som kändes som isbitar som rev mig i halsen för att det var så kallt.
Vinden kylde mina kinder och kände mig helt avdomnad från huvudet ned till bröstkorgen.

Tillbaka till den varma bilen släppte vi av några och hämtade min pojkvän för att handla.
Nu sitter jag här och väntar på att kaffet ska bli klart så att jag får tillbaka värmen i min 
kropp.